onsdag 25 mars 2009

bufflar i simhallen...

På tisdagarna brukar jag träffa min väninna AK och motionssimma i simhallen. Det brukar vara lagom med folk den tid på dagen vi valt och vi har verkligen uppskattat denna form av motion tills nu...De senaste två gångerna har en buffel till karl träningssimmat i crawl som en galning utan att så mycket som titta upp - vänt som ett proffs under vattnet och forsat fram i "sin" ränna utan att se sig omkring. Vi andra(sist var vi 6 kvinnor och 2 män) har blivit som rädda, ängsliga ankor i ankdammen och vikt åt sidan, stannat upp, kollat bakåt och framåt, hållt undan för denne marodör allmedan ilskan har växt sig stor i våra bultande bröst. Till slut gick AK upp ur bassängen för att prata med de 2 badmästarna som satt i godan ro i båset och "vaktade" simhallen. Hon lade fram sitt ärende och såg samtidigt en skylt på väggen där det står att man ska visa hänsyn till sina medbadande annars kan man bli avvisad. Så skönt tänkte AK. Här fanns det ju svart på vitt. Men ack nej- icke då. Detta gällde inte den här mannen. "Han har också rätt att få simma" blev svaret.
Nu undrar jag hur kommer det sig att vissa män kan bete sig så här buffligt??? Varför ser och hör(vårt hatobjekt har dessutom något som ser ut som hörlurar i öronen) de inget. Detta är och förblir en gåta.
I bastun ruvade vi på en gruvlig hämd. Kvinnans list övergår mannens förstånd. Vi får väl se vad som händer...fortsättning följer

lördag 21 mars 2009

hur jag bröt en tå - igen

Hur kan man bryta en tå utan att märka det? Inte förrän jag skulle lägga mig och tassade runt i bara mässingen i badrummet upptäckte jag en tå som var röd och blåsvart och satt på min vänstra fot. Ringfingertån eller vad den nu heter. Så vitt jag vet finns bara stortå och lilltå vad de andra kallas - har jag aldrig hört. Jag blev lätt chockad över det morbida utseendet, som påminde om bilder man sett av kallbrand, men kunde då dra mig till minnes att jag snubblat över en tröskel då jag i strumplästen gick in i stora salen på F & S tidigare på dagen f a göra mitt funkispass. Men efter det hade jag vandrat runt i Vällingby, skjutsat maken till fest och rört mig som vanligt. Denna tå kan inte ha en alltför stor betydelse för balans och rörelse. Skon kändes lite trång - det minns jag nu. I vilket fall ...här går jag nu med min flerfägade tå i regnbågens alla färger och drar mig till minnes många andra brutna tår förorsakade av dolda stenar i sanden i Olofsbo. "Tår det är min akilleshäl dä"!

onsdag 18 mars 2009

aldrig får man vara riktigt glad

På väg ut från gympapasset säger A/ "Vilket underbart soligt väder- äntligen!" varpå B/svarar: "ja, men nu syns det att fönstren är smutsiga"...ja, så var det roliga slut.
Själv är jag till synes konstant ledsen:Tårarna rinner, ögonen kliar, vad är detta? Jag har googlat på påskliljor och saint paula, de senare kan samla damm på bladen, som man kan bli allergisk av. Apotekaren antydde att hassel blommar för fullt och min promenadväg utmed Mälaren kantas bitvis av dessa vackra gula hängen som jag förknippar med V Å R. Minns min barndoms utflykter till Höghallerna - ett litet berg vid vars fot det växte hassel. Fröken i småskolan tog in kvistar som vi fick måla av. Det blev också fina påskkort. Äntligen är de här igen och påmnner om våren och då gråter jag floder. Vilken ironi.
Mötte idag massor av barnvagnar. I en låg Vide. Passande namn så här på våren. Videung. Sov du lilla. Mjukt och gulligt. Plötsligt föll mig namnet i smaken. Jag har annars svårt för Tova, Tuva, Snuva, Ängla etc.
Trots att solen lyst över oss idag och vi har vänt ansiktena mot henne( för solen är väl en hon?!) så stämmer det nog det som står i visan "Sov du lilla Vide än så är det vinter"

måndag 16 mars 2009

en helt vanlig måndag i mars...

I lördags träffade jag 2 smala, nästan hårlösa varelser med stora öron som såg ut som små hundar fast de var katter sa 4xM. De var varma att ta på och såg så hjälplösa och ynkliga ut att man måste älska dom - åtminstone just då. Men något stämde inte- var de verkligen katter????
Men alla måste ju inte vara lika. Mångfald berikar fick jag träna även på söndagen då Friskis & Svettis hade kurs i ledarskap och värderingar. Nyttiga, handfasta övningar på golvet bl a. I en övning var jag invandrad iranier med snabbmatsbutik. Jag hamnade ganska långt bak när vi tog kliv över golvet som representerade olika "status" på livet i Sverige. Den 15 årige flyktingpojken och den 13 åriga romska flickan kom aldrig ut på golvet ens. Många tankar och bra diskussioner följde och jag var mycket nöjd med kursen trots att jag fick "offra" en stor del av söndagen. Hann ändå med en timmes promenad i vår nya kommundel Kallhäll. Vi gick förbi Bolinderbyn och kände suset från det gamla brukssamhället och som av en slump träffade vi en gammal teaterkamrat som just varit på kollationeringen av en ny pjäs som Föreningen för Teater och Dokumentation ska sätta upp i g:a Folkets Hus i Kallhäll.
Kände suget att börja igen - kanske sen när vi båda är pensionärer.

söndag 8 mars 2009

Jag har blivit en bloggare

Jag har blivit med BLOGG! Nu har jag lyckats registrera mig tack vare Lisa, min systerdotter, som påstått att det inte är svårt. Och hon hade rätt!
Denna söndag - min första som bloggare - har jag dessutom varit på ett baspass på Friskis & Svettis - det allra första för min del på Bolinder Strand!
Oj, så skönt det kändes att komma igång igen. Att jag dessutom är 6.5 kg lättare gjorde bara saken desto mer angenäm. Jag tyckte jag var lätt som en plätt där jag hoppade och skuttade över golvet i takt med musiken. L tränade samtidigt styrka i rummet bredvid, så det kändes som vi verkligen utnyttjade denna nya fantastiska anläggning till 100%. Den ligger bara 3 minuter från oss!
På fredagar är jag receptionistvärdinna i samma lokal mellan 3 och 5 vilket också är en ny, spännande uppgift i mitt liv.
Idag - Internationella kvinnodagen den 8 mars - fick jag ta del av en rolig, oväntad kommentar av "vårt" barnbarn Gabriel 7 år som går i en jämställdhetsmärkt skola: "tänk mamma förr i tiden var det inte på lika villkor, då var det BARA kvinnorna som FICK vara i köket och INTE männen, så orättvist!" Ack ja, tiderna förändras som tur är. Visst är det underbart!!!